Idag är ingen bra dag,har tagit i lite för mycket.Så jag får skylla mig själv.Och så blev jag ju aningens kall och våt igår,var väl inte heller så bra.Kan knappt gå,det skär som knivar.

Hoppas att det är bättre imorron annars vet jag inte hur jag ska kunna köra bil.

Har iallafall fått undan en del här hemma,så att jag kan komma hem utan att må dåligt.

Och tvätten är avklarad.Mina hjärtan är hemma.Så det känns skönt.

Idag har det varit tungt,så det var efterlängtat.Tystnaden bryts mot deras skratt och skrik.

Gör inte ens nåt att dom tjafsar.

Nu är jag inte ensam längre.

Har försökt förklara för Tuva varför jag blir ledsen ibland,inte det lättaste.När man inte ens själv vet svaret.

En del av det är ju att jag så gärna haft en pappa till bebisen,fast rätt pappa.Nån som delat allt fint med oss.

Men som jag sa till Tuva,vi har varann och det räcker.

Men att mamma ibland måste få vara ledsen för att kunna vara stark.Och orka.

Att precis som hon få gråta en skvätt när hon är trött eller har ont.

Och hon är ju som ni vet en väldigt klok liten tjej,så hon förstår.

Men nu känns allt bra,när vi är samlade igen.