Idag blev det kalas för Krille.Och faktiskt så blev det vackert väder.Trots att det straxt innan öst ner regn och åskat.Vi hade det jättemysigt.Och vilken god tårta vi fick.

Barnen har så kul när de träffas,synd att man inte gör det oftare.

Är glad att jag blev bjuden,glad att jag åkte.Kändes precis som vanligt.

När vi kom hem fick barnen sin överraskning...en studsmatta.

Dom blev så glada och trots att det regnat och var blött,så var dom ju tvugna att hoppa.

Och det hade jag ju inte hjärta att säga ifrån om.Så det blev klädbyte när dom kom in igen.Blev en lyckad överraskning.  

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har så många underbara människor omkring mig.Som stannat kvar när allt varit tungt.

När jag behövde dom som mest.

Är så förundrad över mina fantastiska,underbara barn.

Att jag har en del i dom.

Älskar dom mer än nåt annat i denna värld.

Jag hoppas att dom alltid kommer känna det & bära med sig det i livet.För dom gör jag allt!

Livet har så mycket att ge,och kanske man inte inser det förrän allt varit tungt och svårt.

Jag har valt att njuta av det jag har,för imorron kan det vara borta.

Visst är det lätt att gräva ner sig,men man har alltid ett val.

Mitt val är att visa alla hur mycket dom betyder för mig.

Mitt val är att uppfostra mina barn till fina människor.

Mitt val är att ta vara på varje sekund.

Det kommer finnas stunder när det blir tungt,men jag vet att jag inte är ensam.Och jag känner mig trygg.

Jag känner mig "pånyttfödd".Stark.

Men jag vet att jag måste tänka "ensam är INTE stark"

Att jag tar emot alla de utsträckta händer,som vill ge mig hjälp.

För jag behöver det.

Den lilla människa som jag bär på är redan älskad.

Av mig och många andra.För det är så självklart.

Att känna den lilla sparka får mig att le,att lägga handen emot för att få kontakt.Ett band växer fram,som ska bli starkare för varje dag.För resten av livet.

Så mycket kärlek....

Idag har mamma och pappa varit här och hjälpt mig att få lite ordning i min vilvuxna trädgård.Vilken skillnad det blev,även om det finns massor kvar att göra!

Sen hjälpte dom mig att fixa till en överraskning till barnen(som jag inte nämner vad det är,ifall nån försäger sig)som dom ska få när dom kommer från pappa.Jag vet med säkerhet att dom blir nöjda.  Det tog en liten stund att få ihop det hela,men tillslut så...

Vi planterade i blomlådor som skulle sättas upp.Men det fattades en mutter,så det blev ett evigt letande efter att hitta nåt annat.Eftersom vi redan fått dit en,så kunde vi ju inte bara strunta i det.Men efter trekvarts letande och mycket skruvande,spikande hade pappa fått dit dom.Blev jättefint,men jag förbannar detta betonghus emellanåt.För vore det trä,skulle jag kunnat fixa såna här saker på egen hand.

Jag oljade in min utemöbel iallafall,det klarar jag!  

Sen grillade vi,det var så gott!

Och precis när vi var klara ute öppnade sig himlen och regnet öste ner,såå...

vi hade iallafall tur med vädret.Och allt det andra fixade sig ju oxå tillslut.Även om det kanske tog lite mer tid än vad vi räknat med.

Tack snälla mamma och pappa för all hjälp.Mitt liv blir så mycket enklare att klara när jag har er.  

Idag har jag varit hos Pilla,blev bjuden på mat.Så då slapp jag ju tänka på det idag,skönt.Är inget kul att laga mat till sig själv.Barnen har åkt till pappa,även om Lillen inte ville idag.Han var så ledsen och skrek.Men tillslut så gav han sig,och lämnade min famn för sin pappas.Sedan vi blev ensamma har han blivit ännu mammigare.Ja,det var möjligt faktiskt.Kanske har det med bebisen att göra oxå.För han vill ju vara mammas bebis.

Varje morgon kommer han in i min säng,kryper ner och myser.Stryker mina kinder,pussar på mig.Och sen ska jag killa honom på ryggen.  Nåt han inte fick förut,för i sovrummet skulle inga barn vara.Även om jag kanske tyckte annorlunda.Älskar ju att mysa och gosa med mina ungar.Men nu gör vi som vi vill!!!

På eftermiddagen blev det handling,inte kul men ett måste.Och så började det att åska.Och jag som inte hade dragit ur telefon och dator hemma.

Som jag befarade hade telefonen hälsat hem.Modemet oxå,trodde jag.Men det var en propp som smällt.Vilken tur,för utan dator blir jag galen.

Nu är det städning som gäller innan jag kan ta kväll.Egentligen vill jag inte.Har ont bortikring och mår illa.Och är trött.Men det är ju så skönt att ha det gjort sen.

Då kan man slappa med gott samvete.Och imorron kommer mamma och pappa hit!  

Känner mig tillfreds med mitt liv just nu.Trots svek och oförätter känner jag att mitt liv går vidare.Visst,jag må vara ensam mamma.Med två barn och ett barn på väg.Men ensam låter fel.Jag har ju massor med fina människor omkring mig.Familj och vänner som finns där när jag behöver dom.Och så mina underbara barn.Ångrar inte sekund av allt man fått gå igenom.För om jag inte gjort det hade inte dom funnits i mitt liv.För dom gör jag allt.

Och jag känner för första gången i mitt liv att jag är värd bättre än det jag haft.En ganska fantastisk känsla.Att känna sig stark.Visst skulle jag ljuga om jag sa att jag inte sitter och gråter ibland.Med alla dessa hormoner i omlopp.

För visst önskar jag som alla andra att hitta mannen i mitt liv.Som skulle göra allt för mig och barnen.Nån som kunde ta hand om MIG!Ge mig den tryggheten i livet av att inte stå ensam med alla bekymmer i vardagen.

Men tills den mannen dyker upp(om)så klarar jag mig utmärkt på egen hand.Bara jag kan böla lite emellanåt.Sen tar jag nya tag.

Tack till alla er som står bakom mig och stöttar mig.Jag älskar er av hela mitt hjärta!