Fick lite sovmorgon idag iallafall.Barnen sov till klockan sju,vilket inte är vanligt.Och att Ulrik dessutom sovit hela natten.Så att jag har sovit ostört.Helt underbart,det behövdes.

Men morgonen har väl varit allt annat än mysig,mycket konflikter med en envis treåring och en sjuåring som ska ifrågasätta allt och ingenting.

Blev inte nån bra start på dagen,men hoppas att resten av den blir bättre.

Måste ner en sväng till apoteket och köpa hostmedicin och huvudvärkstabletter...ja det mesta faktiskt.Har upptäckt att skåpet är ganska tomt på såna saker.Så bästa att ladda upp.Sen måste ju såklart lördagsgodiset inhandlas.Har lovat barnen att vi ska gå till godislagret idag.

Sen blir det till att ta det lugnt,iallafall för Tuva så att hon frisknar till.

Har börjat förbereda lite inför bebisens ankomst.Börjar ju bli dags med det.Har satt ihop sängen och bäddat.Fick hjälp av Ulrik och Tuva.Känns viktigt att dom är delaktiga.

Ulrik monterade skruvar och muttrar så det stod härliga till.

Ulrik var lite frågande och undrade vart bebisen var nånstans.

I mammas mage svarade jag.

Ska den inte komma ut då?

Först måste mamma till sjukhuset.

När ska du till sjukhuset då?

En mycket bra,men svår fråga.

Ulrik gick in i sin uppgift med stort allvar.Bebisen skulle ha en av hans kuddar.En filt som han brukar ha i sin säng och ett mjukisdjur.

Så nu är den iallafall uppsatt,i hallen.

Förhoppningsvis blir rummet klart nästa vecka så att man kan ställa in den där den ska vara.

Kläderna är tvättade och hänger på tork innan de ska packas.

Kameran är tömd och batteriet laddat.

Så det börjar ta sig.

Men har fortfarande ingen vagn eller bilstol.

Måste ta tag i den biten.

Jaha,då var det dags.Men det var väl ganska väntat.Tuva är sjuk.

Och det händer ju inte så ofta,så det ska man ju vara glad för.

Hon hostar och igår hade hon haft feber.

Ingen feber idag,men än så länge har hon bara legat i sängen och tittat på film.

Hoppas att jag slipper den där hostan,annars kommer väl bebisen upp den andra vägen.

Fasen,vi som skulle till Jampa och Pontus ikväll.Och ha mysfredag,laga pizza.Och sova över.

Blir nog inget med det.Är lite rädd att smitta ner Pontushjärtat.

Skit,skit,skit!!!

Hade sett fram emot det.

Nåja,vi får väl ha egen myskväll.Bara vi tre.

Igår var det ett riktigt lågvattenmärke.

Mådde inget bra alls.Ledsen,och känner mig ensam.Trots att jag vet att jag inte är det.

Men med barnen borta,ingen bil att ta sig nånstans med.

Och så börjar tankarna.På det som varit och det som komma skall.

Tre graviditeter varav en var "normal".

Annars har jag ju faktiskt stått ensam genom dom alla.

Jag vet att det inte är så nu.Som Jampa sa till mig, själsligt är han med mig varje sekund.Fysiskt kan han ju inte vara här så mycket som vi båda önskar.

Rädslan över hur jag ska klara det själv sen,när man kanske får ta en massa strider och vakna nätter.Men det är ju inget jag inte klarat förut.Men rädslan och oron finns där iallafall.

Man får höra från alla håll och kanter att du som är så stark,du om nån klarar det här.

Tänk om jag inte vill vara stark hela tiden.

När Jampa kom in i bilden kunde jag sänka garden en aning.Och tillåta mig att INTE vara stark hela tiden.Han vet ju,att man inte kan vara det,ständigt.

Så skönt att ha nån att krypa intill och bara få gråta.

Så igårkväll kom han och hämtade mig,så att jag inte behövde sitta ensam.

Blir så förundrad över denna kärlek,som jag inte upplevt förut.Inte på det här sättet.Nån som lyssnar och förstår.Eller som jag bara kan sitta tyst med,och bara vara.

Vet att allting ordnar sig tillslut,och lyckligare än vad jag är nu kan jag knappast bli.

Är bara en del frågetecken som ska rätas ut och lösas.Sen kan jag kanske få ro i kroppen.

Pratade även med familjeteamet igår,som bara svarar att det blir till att vänta..Och att socialtjänsten kan skicka ett brev till honom när det är dags att skriva under papper.Och att om han inte svarar så är det inte mitt problem.Utan hans.

Ska man gå i ovisshet då?Och inte veta vad han hittar på.

Och vad händer om han inte skriver på faderskapet?Mig kvittar det ju fullständigt,för mig existerar han inte.

Men barnet har ju "rätt" att veta enligt lag.

Man blir bara trött av att tänka på det.

Men man får ta en dag i taget.

Och se vad som händer....

Är vid såna här tillfällen man verkligen saknar sin familj.Att man inte bara kan träffas när man känner att man skulle behöva det.

Man blir liten igen och skulle vilja ha mamma och pappa hos sig.

Var iväg och fick lite massage igår,lite nytta gjorde den.Ska nu försöka att stretcha lite bättre.Men huvudvärken är envist kvar.Men sömnbristen gör väl sitt oxå.

Sen var det bara att halka vidare till mvc för en koll.

Tack o lov så behövde jag inte ta med barnen i dettta oväder,utan vinterdäck.Dom var hemma med Jampa och Pontus.

Hade gått upp ett 1,5 kilo sedan sist och sf-måttet låg på 33.

Det var nu ruckbart.

Mitt blodtryck är ju väldigt lågt och hon tror att det är mycket därför jag mår så dåligt emellanåt.

Och att bebisen börjat lägga sig tillrätta kan oxå göra att man mår väldigt dåligt.Och att det gör ont.

Sen diskuterade vi lite runt förlossningen och vad dom ska tänka på därinne.

När jag kom hem fikade vi och firade Ulrik med lite paket.Eftersom Jampa och Pontus ville vara med.Men han var så trött lilleman.Hans första dag hos dagmamman var tydligen slitig och han hade inte vilat nåt.

Så han somnade iallafall snabbt när han kom i säng.

Tuva var oxå jättetrött och bröt ihop fullständigt ett tag.

Förstår inte vad det är.

Varken jag eller barnen sover längre.

Kanske blir det bättre när dom får varsit rum igen.Även om dom gärna sover tillsammans.

Vill få klart mitt rum nu så att man kan flytta in.

Men nu är det sånt som jag inte kan fixa själv,så frustrerande.

Se vad man ska hitta på idag.Barnen ska vara hos Leif till imorronefm.Och inte kan jag åka nånstans i det här väglaget.Blä

Blåser oroväckande ute och snön faller.Har inte kommit så mycket ännu,men mer ska det ju bli.Känner mig inte det minsta sugen på att ge mig ut och köra bil i det här.Har ju fortfarande inte fått på några vinterdäck,eftersom jag inga har.Kris!!!Men jag måste ju.

Dels för att lämna Ulrik.Sen ska jag på massage och sen barnmorskan.

Och det vill jag inte ställa in.

Just nu vill jag bara krypa ner under täcket igen.Har en enorm huvudvärk.Har inte sovit mer än ett par timmar inatt.Dels för att jag har ont och inte vet hur jag ska ligga.Dels för att jag har fått springa upp till barnen ett tjugotal ggr.

Klockan tre höll jag på att knocka mig själv med stekpannan.

Blir ju galen av att inte få sova.

Nä,nu ska jag ta och plocka ihop Ulriks saker och mig själv.Så att vi kommer iväg i tid.

Ha en bra dag.

Klockan är bara 21.00 och jag är dyngtrött.Och ja,då borde man gå och sova.Jag vet!

Men det känns ju lite udda.Fast jag ska väl tänka på att samla krafter,så med andra ord ska jag nog sova om en stund.

Har inte känt mig helt ok på ett tag.Beställde en massagetid imorron,se om det blir nåt bättre med vissa krämpor iallafall.

Kanske denna huvudvärk kan ge med sig.Och illamåendet.

Ska till barnmorskan på eftermiddagen oxå.Se vad hon säger.

Är lite besviken på dom,att inte ta min oro lite mer på allvar.

Det är ju faktiskt mitt barn det gäller.

Och jag har saker att oroa mig för utan det här hängandes över mig oxå.

Men hur var det nu,,,tänk positivt!

Japp,så är det.Mer än så kan man inte göra.Även om man blir nojig så fort den lilla är stilla och utan livstecken ibland.

Då får man peta på stackaren,som bara ligger och sover i godan ro.

Men åh,vilken lättnad när man känner hur det börjar böka runt därinne.

Nej,nu blir det sängen vare sig klockan är tidig eller sen.

Godnatt!

Då var jag äntligen klar med målningen,både tak och väggar.Är väldigt nöjd med slutresultatet.Tycker att det är kul att måla men lukten gör att man får huvudvärk.Så nu är det skönt att det är klart.

Så nu kan golvet läggas och lister sättas.

Bara Jampa får tid,för det överlåter jag till honom.

Annars känns det just nu som mitt hem är i förfall.Antagligen för att jag rensar hej vilt.Och gör att det blir en enda röra överallt.Det är säckar och kartonger överallt.

Men lite längre fram i veckan tar jag en paus och åker till stan för att inhandla lite saker till bebisen och mig själv.

Är väl dags att göra det nu och packa väskan.

Man vet ju aldrig....