Fy,vad det är tungt nu.Mitt sinne är som vädret utanför fönstret.

Tungt.

Gissar att det är alla hormoner som är i omlopp som gör att det går så upp och ner.

Är så lycklig att jag hittat kärlek.Men alla dessa tankar runt bebis och vad som ska hända i framtiden kommer över mig.

Så när jag blir ensam smyger dom på mig,när saknaden blir för stor.

Då känns det som om vi bodde i olika länder och att det är flera veckor sedan vi sågs.  

Men det är ju så,när båda jobbar och har barnen att tänka på.

Och det är ju bra att längta!

Men jobbigt är det i vilket fall.

Idag ska Tuva till skolan igen och jag ska jobba.

Vill inte!Är inte bara sinnet som är tungt.Även kroppen är seg.Ont,tungt och krampen har kommit tillbaka.

Jag VET!Gnäll,gnäll.

Men det här är det enda ställer att gnälla av sig på.

Så då gör jag det.Man kan ju sluta läsa om man vill.

Bättre att jag gnäller här än nån annanstans.

Är så mycket som ska hända nu,en massa tider som ska passas osv.

Läkartider,tandläkartider,bvc,jobbmöten osv.

Känns som att jag har för lite tid för det jag verkligen vill göra.

Att träffa dom jag älskar.

Men som sagt,,är väl alla hormoner som spökar.

Bara en massa måsten.Vill inte!

Men så är det i livet.Bara att tugga i sig.

Nu måste jag skicka iväg mitt hjärta till skolan.Och förbereda mig för en jobbdag.Ser inte fram emot det.

Men det ska nog gå,även denna dag.

Jisses,vad det blev mycket gnäll.

Trots det är jag lycklig som få,ifall ni undrar.

Hur konstigt det än låter.

Graviditeter gör en lite konstig.