Idag drog simskolan igång.Och vilket kanonväder det blev.Fast Tuva tyckte vattnet var kallt.Så hon var inte i så länge.Ulrik däremot sprang upp och ner i vattnet.Och vädret ska ju hålla i sig,det är ju bra.

Fast jag mår skit i denna värme.

Mår illa,yr och har ont av foglossningen.

Ingen höjdare.Men nu är det bara två veckor kvar sen är det semester,så det är bara att bita ihop.  

Och nu är jag så förbannad!Så nu har jag sagt ifrån på skarpen.Nu ska all skit som har med det förflutna att göra ut ur mitt hus.  

Sen kan jag börja om från noll.Det vore otroligt skönt.

Tillslut gick det inte att dra på det längre.Trots att vi gärna stannat kvar längre kallade plikten på hemmaplan.Haft en underbar helg hos mamma och pappa!

Men nu var man tillbaka,och helt plötsligt kom det en massa känslor.Och en massa tårar.

Varför?Kunde det inte räckt med en gång,ett svek!?

Men imorron är en ny dag,nya tag.

Är bara så trött.Och har ont...

Firades i lugn och ro med mamma och pappa.

På eftermiddagen hälsade vi på hos farmor och tog en fika.

Idag har det firats för fulla muggar.Nästan hela familjen har samlats hos mamma och pappa.

På förmiddagen gick Tuva,Ulrik och jag och plockade blommor till midsommarkransen.Det måste man ju ha.Även om det är ett evigt pillande innan det är klart.Även lilla Enya fick en krans.Hon är så gullig,det lilla trollet.

Klockan ett samlades alla för att äta sill och potatis.Jättegott

Till efterrätt blev det jorgubbar,melon och grädde.

Sedan åkte vi till en hembygdsgård,Domarvik.Dit åkte vi när jag var barn.Det var sig likt.Även om jag minns det som mycket större.  

Barnen dansade kring stången med moster Elin och Maria.Själv var jag åskådare och fotograf.  

Det köptes lotter,tyvärr inga vinster.Ovanligt(ironi)Så som "tröstpris" fick det bli lite godis.Det är ju trots allt midsommar.

När alla kände sig nöjda åkte vi hem för att grilla.Det smakade väldigt bra.

Har varit en väldigt trevlig dag,och barnen har haft så roligt tillsammans.

Tack mamma och pappa  Och ett stort grattis på er 34:e bröllopsdag.Jag hoppas att jag får uppleva samma kärlek som ni har en vacker dag.  

Idag blev det en lång dag för oss alla tre.Imorse drog vi iväg till Örebro för vår årliga utflykt till Wadköping.

Där finns det en jättestor fin lekplats,med saker för både stora & små barn.För Ulrik var det spännande att för första gången åka buss.Han sov varken på vägen dit eller hem.

Favoriten blev en leklada där man kan leka affär och laga mat.

Och så kan man ta hand om djuren i stallet(ej äkta).

Hade dom varit det,hade antagligen inte Ulrik gått in!

Kom hem vi fyratiden och klockan halv fem skulle jag möta upp Bodil,Ida och Leah i Finspång.

Så det var bara att rasta hundarna en snabbis,och iväg.

Det hade blivit dags att utnyttja min present jag fick förra året.

Skulle göra min livs första ansiktsbehandling!

Åh,jisses vad skönt.Det var inte sista gången.

Det var rengöring,massage,brynplockning,ansiktsmask mm.

Väldigt avslappnande och härligt.

Medans jag var där var de andra i lekparken och lekte.

Sedan avslutades det med mat på en restaurang.Vet inte när jag såg Ulrik äta så mycket sist.Så matvägrar han nån gång,vet jag var jag ska åka.Han hade spagetti i hela ansiktet.

Och naturligvis charmade han personalen.  Min lille skrutt!

Och Tuva är så duktig,min stora tjej!

Tack för en jättetrevlig kväll!  

Idag har det varit en relativt lugn dag.Har bara haft ett dagbarn,och så mina egna frön förstås.Man får passa på att njuta dessa lugna dagar.

På eftermiddagen åkte vi till Eddie för att fira honom lite i efterskott.Och Greta,som fyllde i mars!Men hon blev lika glad för det.

Barnen fick prova Eddies fyrhjulning.Tuva lyste av glädje.

Och jag trodde inte att Ulrik skulle våga prova,men han tog en tur med Pilla.Han skrattade högt av förtjusning!

När vi kom hem blev det skrubbning av svettiga,smutsiga barn,kvällsmat och sen sängen.Ja,Tuva tittade på en film.Nerbäddad i sängen.Har man lov så har man.

Själv fick jag ställa mig och baka en tårta till morgondagens midsommarfirande.

Men nu är det oxå klart,bara dekorationen kvar.

Men det får bli imorronbitti.

Snart ska jag krypa ner i sängen,har ont av foglossningen idag.Jag hoppas att det håller sig skapligt,men det är nog att önska för mycket.Men jag ska nog klara av det.Får prioritera helt enkelt.Så jag klarar av att jobba.Om inte annat får jag be om hjälp med vissa saker som ska fixas.Och så har jag ju Tuvis hemma oxå.Hon är så duktig!  

Idag blev det kalas för Krille.Och faktiskt så blev det vackert väder.Trots att det straxt innan öst ner regn och åskat.Vi hade det jättemysigt.Och vilken god tårta vi fick.

Barnen har så kul när de träffas,synd att man inte gör det oftare.

Är glad att jag blev bjuden,glad att jag åkte.Kändes precis som vanligt.

När vi kom hem fick barnen sin överraskning...en studsmatta.

Dom blev så glada och trots att det regnat och var blött,så var dom ju tvugna att hoppa.

Och det hade jag ju inte hjärta att säga ifrån om.Så det blev klädbyte när dom kom in igen.Blev en lyckad överraskning.  

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har så många underbara människor omkring mig.Som stannat kvar när allt varit tungt.

När jag behövde dom som mest.

Är så förundrad över mina fantastiska,underbara barn.

Att jag har en del i dom.

Älskar dom mer än nåt annat i denna värld.

Jag hoppas att dom alltid kommer känna det & bära med sig det i livet.För dom gör jag allt!

Livet har så mycket att ge,och kanske man inte inser det förrän allt varit tungt och svårt.

Jag har valt att njuta av det jag har,för imorron kan det vara borta.

Visst är det lätt att gräva ner sig,men man har alltid ett val.

Mitt val är att visa alla hur mycket dom betyder för mig.

Mitt val är att uppfostra mina barn till fina människor.

Mitt val är att ta vara på varje sekund.

Det kommer finnas stunder när det blir tungt,men jag vet att jag inte är ensam.Och jag känner mig trygg.

Jag känner mig "pånyttfödd".Stark.

Men jag vet att jag måste tänka "ensam är INTE stark"

Att jag tar emot alla de utsträckta händer,som vill ge mig hjälp.

För jag behöver det.

Den lilla människa som jag bär på är redan älskad.

Av mig och många andra.För det är så självklart.

Att känna den lilla sparka får mig att le,att lägga handen emot för att få kontakt.Ett band växer fram,som ska bli starkare för varje dag.För resten av livet.

Så mycket kärlek....